Bortom delaktighet: Det är dags att investera i ungas ledarskap

Unga ska inte bara ha en plats vid bordet. De ska också få möjlighet att leda.

Vi talar ofta om unga som människor vi behöver hjälpa.

Vi utvecklar projekt för dem, arbetsmarknadsinsatser för dem och aktiviteter som syftar till att öka deras delaktighet.

Dessa insatser är viktiga. Men vad händer om vi ändrar frågan från:

"Vilket stöd behöver unga?"

till:

"Vilket ansvar, vilka möjligheter och vilket ledarskap kan vi ge unga förtroendet att ta?"

På ROW Borås menar vi att social inkludering i slutändan måste leda längre än till enbart delaktighet. Den bör skapa vägar till ledarskap.

Borås har anledning att tänka annorlunda

Borås hade 114 872 invånare i slutet av 2024. Liksom många andra europeiska städer står Borås inför utmaningen att hålla unga människor delaktiga i utbildning, arbetsliv och samhällsliv.

I vår tidigare genomgång av ungas möjligheter på arbetsmarknaden i Borås framkom att cirka 6,5 procent av unga mellan 16 och 24 år stod utanför både arbete och studier under 2024. Detta är viktigt eftersom frånvaro från arbete och utbildning inte enbart är en ekonomisk fråga. Det kan också försvaga sociala nätverk, självförtroende och möjligheterna att delta aktivt i samhället.

Utmaningen är inte unik för Borås. I Sverige som helhet befann sig 6,2 procent av unga mellan 16 och 24 år utanför både arbete och studier under 2024, enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.

Men det finns intressanta jämförelser.

Lund, med 131 590 invånare under 2024, ligger relativt nära Borås sett till kommunens befolkningsstorlek. Statistik på kommunnivå visar att cirka 3,1 procent av Lunds unga mellan 16 och 24 år stod utanför arbete och studier, vilket är betydligt lägre än den redovisade siffran för Borås.

Jönköping, en annan mellanstor svensk kommun med omkring 148 000 invånare, redovisar cirka 5,2 procent av unga mellan 16 och 24 år utanför arbete och studier.

Dessa siffror ska inte betraktas som en rangordning mellan kommunerna. Städer skiljer sig åt vad gäller exempelvis universitet, demografi, arbetsmarknad och socioekonomiska förutsättningar. En lägre andel kan inte heller automatiskt kopplas till en specifik insats för unga.

Däremot väcker jämförelsen en viktig fråga:

Vad kan Borås lära av platser där färre unga tycks hamna utanför arbete och studier?

En del av svaret kan vara att vi behöver se bortom insatser där unga enbart förbereds för att delta.

Från deltagare till ledare

Arbetet med ungas inkludering följer ofta ett välbekant mönster:

Unga har behov → vuxna utformar en insats → unga deltar.

Men tänk om vi lägger till ytterligare ett steg:

Unga deltar → utvecklar färdigheter → får ansvar → leder själva.

En ung person som deltar i en aktivitet idag skulle kunna bli kamratmentor i morgon.

En ung person som får stöd kring arbete och karriär skulle senare kunna hjälpa en annan ung person att förbereda sig inför sin första anställningsintervju.

En deltagare i ett samhällsprojekt skulle så småningom kunna vara med och utforma nästa projekt.

Någon som tidigare upplevt att hen saknar en röst skulle senare kunna representera andra ungas perspektiv i samtal med civilsamhället, arbetsgivare eller kommunen.

Det är ungt ledarskap.

Det innebär inte att unga ska få ett ansvar som de ännu inte är förberedda för. Ledarskap kan börja i liten skala: att organisera en aktivitet, presentera en idé, välkomna nya deltagare, leda en del av en workshop eller utveckla ett eget samhällsinitiativ.

Ansvar utvecklas genom möjligheten att få ta ansvar.

Självförtroende växer genom erfarenheten av att någon visar förtroende.

Unga behöver mer än anställningsbarhet

Arbete är oerhört viktigt. Men att förbereda en ung person för att få ett arbete är inte exakt samma sak som att förbereda personen för att bli en aktiv samhällsaktör.

En ung ledare behöver möjligheter att utveckla:

• självförtroende och kommunikationsförmåga,
• initiativförmåga och problemlösning,
• samarbetsförmåga,
• projektplanering,
• sociala och professionella nätverk,
• beslutsfattande,
• entreprenörskap, och
• förmågan att stödja, inspirera och engagera andra.

För unga som saknar etablerade professionella nätverk blir mentorskap särskilt viktigt. En mentor kan bidra med kunskap och uppmuntran, men också med något som är mindre synligt: tillgång till socialt kapital.

En relation kan skapa en ny kontakt. En kontakt kan öppna en möjlighet. Och en enda möjlighet kan förändra hur en ung människa ser på sin egen framtid.

Vad skulle detta kunna innebära för Borås?

Borås har redan strukturer som något starkare kan växa ur.

Genom ViA, Vägen till en inkluderande arbetsmarknad, uppmuntrar Borås Stad samarbete mellan kommunen, företag och civilsamhället för att skapa vägar till arbete, utbildning och delaktighet.

I Sjuhäradsregionen finns också Youngspace, ett initiativ där kommuner, civilsamhälle, näringsliv och andra aktörer arbetar för att stärka ungas sociala, kulturella och politiska delaktighet.

Här finns en möjlighet.

Tänk om arbetsmarknads-, mentors- och inkluderingsinsatser i Borås i högre grad innehöll en tydlig väg mot ledarskap?

Till exempel:

Deltagare → Volontär → Kamratmentor → Ung ledare → Projektinitiativtagare

Unga skulle då stegvis kunna gå från att ta emot möjligheter till att själva skapa möjligheter för andra.

Från "Tro på mig" till "Lita på mig och låt mig leda"

På ROW Borås arbetar vi redan genom initiativet Believe in Me, I can! Med bland annat karriärvägledning, praktiska livskunskaper, personlig utveckling och kontakter med lokala aktörer.

Kanske handlar nästa steg därför inte bara om:

Tro på mig. Jag kan.

Kanske handlar det också om:

Tro på mig. Lita på mig. Låt mig leda.

Ungt ledarskap ska inte vara reserverat för dem som redan talar med starkt självförtroende, har de högsta betygen eller de bästa nätverken.

De som själva har upplevt utanförskap kan bära på kunskap och perspektiv som institutionerna saknar.

Den som har kämpat för att komma in på arbetsmarknaden kan förstå hinder som en arbetsmarknadsinsats har missat.

Den unga personen som navigerar mellan olika kulturer kan förstå tillhörighet på ett sätt som inte går att läsa sig till i ett policydokument.

Och den deltagare som en gång själv behövde en mentor kan så småningom bli precis den mentor som en annan ung person behöver.

En plats vid bordet är bara början

Frågan för Borås bör därför inte bara vara:

Hur inkluderar vi fler unga?

Vi bör också fråga:

Hur identifierar, utvecklar och ger vi förtroende till de unga ledarna som redan finns bland oss?

Om vi verkligen vill att unga människor ska ta ansvar för sin framtid behöver våra organisationer också vara beredda att ge dem möjligheter att öva på att ta ansvar redan idag.

En plats vid bordet är viktig.

Men ibland måste vi också låta unga leda samtalet.

För ROW Borås kan detta vara steget där delaktighet utvecklas till egenmakt och där egenmakt i sin tur utvecklas till ledarskap.